Allt det där jag aldrig sa.

Hej kära läsare! Sitter just nu i min säng med ett tänt vaniljljus på mitt sängbord och pluggar. Lite små trist, men det måste göras. Förövrigt mår jag inte alls bra just nu, allt faller samman och jag står bara och tittar på, låter det inträffa, accepterar det utan att göra motstånd. Hur kan man göra så? Sluta att kämpa emot, sluta med att sträva efter sitt mål och lägga allt i ödets händer? Tänk er erat liv som en spiral, det är lätt att följa den ner mot dens slut, men desto svårare att ta sig upp igen. Det tar tid. Vilket jag från och med nu är villig att ge. Ge mig själv en ny chans, en ny start, en ny möjlighet. Jag ska lyckas.