Allt det där jag aldrig sa.

Och när vet man om man är ett livs kärlek?
måste det vara i slutet av livet
eller kan man känna så innan?
Kommer mina rynkor vara spår av hur jag levt
eller hur jag älskat?
Eller kanske kommer de vara spår av en älskad människas väg genom mig?
Och jag tror att minnen är rester av hur jag levt.
 
Och det är aldrig relationen som ger känslorna
utan känslorna som ger relationen
en kropp i en annan
en känsla bland flera.
Så antingen blir man färre med tiden, eller så blir man fler
Och oroar man sig för hur saker ska bli
glömmer man bort hur saker är.