-
Och vi far fram genom livet som en cirkusartist på två hästar - de galopperar
sida vid sida och vi står och balanserar med ena foten på Ödet och den andra på
Fria Viljan. Och den frågan man måste ställa sig varje dag är: vilken häst är vilken?
Vilken av hästarna kan jag sluta oroa mig för eftersom det inte är jag som bestämmer
över den, och vilken måste jag koncentrera mig på att styra?
Genomskinligt grå.
Och kommer vi att vakna en dag och inse att livet passerat?
Utan att så mycket som blinkat, skrattat, dansat en sista sekund
och begravt ens liv med någon i det förgående som en gång stått dig nära?
Kommer du en dag vakna och ångra att du inte gjorde allt det där?
Allt det där du nu önskar och hoppas att en dag få uppleva och kunna se tillbaka på.
Kommer du en dag vakna och inse att du inte längre har personer,
personer som bott inom dig så länge du kan minnas, en tanke i det förgångna.
Kommer du stå ensam kvar och se alla dina vänner gå skilda vägar, var och en har sitt.
Det är lätt att vara efterklok men tänk om du kommer på att du ångar något du inte gjorde,
sa eller åstadkom? Vad ska du göra då?
Lite sommar, vår och ibland orangea löv som dansar ner över oss alla.
Folk passerar, skrattar och skriker.
Barn växer upp och vänner som en gång sagt för alltid skiljs tillslut åt.
Och tänk om du vaknar en morgon, tittar på personen som ligger bredvid dig,
med dina sjuttio ljus som brinner på tårtan i din hjärna.
Du tittar men ser inte.
Äter men smakar inte.
Tar på men känner inte.
Lyssnar med hör inte.
Inser att det där inte är du, det är inte ni, du är inte hans perspektiv och han är inte ditt.
Vad gör du då?
-
Och det handlar om att älska smaken av någons fingertoppar,
och om mjuka läppar i vaken drömmar.
Det handlar om att tappa bort sig i någons famn
och aldrig vilja hitta vägen ut.
Det handlar om att ge någon sig själv utan att tveka en sekund,
och om att andas genom varandras munnar.
